|
|
|
|
|
Historia
På Purim firar vi räddningen av det judiska folket från Hamans planer på att "förgöra, döda och utrota alla judar, unga och gamla, spädbarn och kvinnor, under loppet av en enda dag". Detta utspelade sig det judiska året 3405 (år 356 före vår tidräkning).
Haman var premiärminister åt den persiska kungen Achashverosh. Ursinning över att juden Mordechai vägrade att buga sig för honom gick Haman till Achashverosh och förklarade att det finns folk i riket som är utspritt över alla dess provinser och vars lagar är annorlunda mot alla andra folks lagar. Detta folk borde inte få existera, argumenterade Haman. Med tillstånd från en kung vars rike sträckte sig från Indien till Etiopien hotade Hamans påbud den fysiska utplåningen av varenda jude vid liv på jorden vid denna tidpunkt.
Mordechai uppmanade judarna att be G‑d om förlåtelse för sina synder och samlade dessutom 22.000 judiska barn till sig med vilka han studerade Tora i hopp om att väcka G‑ds nåd. Han gick också till sin kusin, Ester, som flera år tidigare hade valts av Achashverosh att bli hans drottning. Mordechai bad drottning Ester att vädja om kungens nåd. Med risk för hennes eget liv iscensatte drottning Ester Hamans fall vid en privat vinfest till vilken hon bjudit kungen såväl som premiärministern. Hon övertygade Achashverosh om att Haman skulle hängas och ett nytt påbud infördes som gav det judiska folket rätt att försvara sig mot dem som ville förgöra dem.
På den 13:e dagen i månaden Adar - dagen som valts genom Hamans "pur" (lott) - utkämpades många slag över hela riket mellan judarna och de som försökte verkställa Hamans påbud. Den påföljande dagen, den 14:e Adar, blev en festdag fylld med glädje för att fira judarnas seger över sina fiender. I den huvudstaden Shushan med dess gamla ringmur, där slaget pågick i två dagar, firades segern den 15:e Adar.
Mordechai och Ester fastslog att dessa två dagar skulle firas i all framtid, i form av helgen Purim, den 15:e Adar i städer med ringmur, och den 14:e Adar på alla andra platser. Purim skall firas genom offentliga uppläsningar av berättelsen om miraklet som skrevs ner i Esters Bok. Purim firas också genom att skicka måltider till sina vänner, genom att ge pengar till de fattiga och genom att avnjuta en festlig måltid med starka drycker (i åminnelse av vinfesten där Ester lyckades vända Achashverosh mot Haman).
En Purimtradition för barn är att klä ut sig. Förklädnaden påminner oss om det faktum att även Purimmiraklet var "förklätt" genom att det på ytan såg ut att ett naturligt händelseförlopp. Detta är även den bakomliggande anledningen till hamentashen, en traditionell kaka som äts till Purim vars fyllning är dolt inom en trekantig kaka. Dagen före Purim är "Esters Fasta", till åminnelse av de fastor Ester och hennes folk höll då de bad för G‑ds hjälp från den onde Haman.
Purim i ett nutida perspektiv
Fara i exil
Den andliga styrkan hade nått en bottennivå bland judarna. Templet i Jerusalem hade förstörts, landet hade erövrats, och folket hade skingrats bland olika länder i nästan 70 år. Den förutspådda profetian att exilen skulle upphöra hade inte uppfyllts och assimilationens fördärv hade satt igång. Vid detta tillfälle reste sig fienden för att förverkliga sin ondskefulla plan. Haman, som härstammade från Amalek-stammen, hade tänkt ut en plan som en gång för alla skulle lösa det "judiska problemet" genom att förinta varenda jude i hela världen, under en och samma dag.
Enandet av judarna
Och det fungerade nästan. Om det inte varit för Mordechai. Mordechai - ättling till Kung Saul och rådgivare åt Kung Achashverosh - anade faran. Klädd i säck och aska begav han sig till palatsets port, ropandes högt, och manade till judarna för att återvända till Toran. Hans brorsdotter, Drottning Ester, sände bud efter honom. Han berättade att hon var tvungen att gå till kungen för att föra sitt folks talan. Hon fruktade att hon skulle bli öppet klandrad för sitt tilltag men såg ingen annan utväg. Hon underkastade sig en tre dagar lång ångerfasta och uppmanade det judiska folket att göra detsamma. Sedan begav hon sig till konungen.
Seger
Detta är en berättelse om stort mod och självuppoffring - främst av drottning Esther och hennes farbror Mordechai, men slutligen även av hela det judiska folket. För under hela det året som berättelsen utspelar sig, var det inte en enda jude som valde att lämna sin tro ens för att rädda sitt eget liv. Folket återvände helhjärtat till att följa Toran och dess mitzvot. Under det året stärktes dem i sin tro och i sina handlingar. Tack vare sin återvunna tro, kunde de möta sina fiender och förgöra dem på den 13 dagen i månaden Adar. På just den dagen hade det judiska folkets fiender planerat att nå "den slutgiltiga lösningen på judeproblemet". Det judiska folket hade återvänt till sina egna värderingar. De hade förtjänat att lämna sin exil, för att återvända till det Heliga Landet och återuppbygga Templet. Må det som hände då även hända oss idag. Varje år då vi uppfyller mitzvoten som rör Purimfesten, bejakar vi vårat åtagande gentemot de evigt bestående värderingarna i Toran.
Purimmiraklet – Då och nu
En av de mitzvot vi har att uppfylla på Purim är att läsa Megilat Ester (Esters bok), där Purim-miraklet återberättas. Talmud talar om för oss att "var och en som läser Megillan baklänges ej uppfyller sin plikt". Våra Lärde förklarar att "baklänges" inte bara betyder motsatt håll, utan också att om man läser Megillan endast som om det vore en gammal historia, så har man missat poängen! Purimberättelsen är direkt relevant i var nutida värld. Såsom Megillan själv säger oss att när vi firar Purim varje år så är de mirakulösa händelserna på Purim "ihågkomna och återupprättade" i våra liv.
Haman – Då och nu
Man behöver inte leta länge för att hitta Hamans nutida "arvingar". Nu som då finns onda människor som försöker göra det judiska folket till syndabockar och, G‑d förbjude, utplåna oss från jordens yta. Varje gång de sticker upp för att förgöra oss tillintetgörs deras planer genom G‑ds mirakulösa hand. Det mest slående exemplet, för inte så länge sedan, var Gulfkriget som slutade i seger på Purim 5751 (1991).
Från befrielse till befrielse
Allt igenom vår historia har vi upplevt mirakel. Trots århundraden av förföljelser har vi överlevt och blomstrat med G‑ds hjälp. Ändå har vi varit kvar i exil i närmare 2000 år, och hoppats och bett för den slutgiltiga och fullkomliga befrielsen, den som kommer att innebära ett slut på lidande och exil för evigt. Låt vårt Purimfirande vara en vägvisare till Moshiachs snara ankomst, som kommer att föra med sig ett bättre liv för alla folk i världen.