Det hebreiska ordet kosher betyder "passande". Kosherlagarna talar om för oss vilken mat, som är passande för en jude att äta.
Kosherlagarna anbefalldes av G‑d till Israels barn i Sinaiöknen. Moses lärde ut dem till folket och skrev ner grunderna för dessa lagar i 3MB kap 11 och 5MB kap 14. Detaljerna fördes vidare från generation till generation och till slut skrevs de ner i Mishnah och Talmud. Till dessa detaljer lades olika föreskrifter, som under århundraden hade antagits av rabbinska myndigheter som en "extra barriär" för att säkerställa efterlevnaden av Torans lagar.
Genom vår 4 000-åriga historia har iakttagandet av kosherlagarna varit kännetecknande för judisk identitet. Kanske mer än någon annan "mitzva" har kosherlagarna tryckt på att judendomen är mer än en religion i ordets mer konventionella betydelse.
För juden är helighet inte begränsad till en helig plats eller tidpunkter utanför vardagen, utan det är snarare så att livet i sin helhet är en helig strävan. Även den till synes världsliga verksamheten, att äta, är en G‑ds gärning och en unik judisk erfarenhet.
"Att äta judiskt" betyder först och främst iakttagandet av kosherlagarna. Men det innebär också att äta medvetet, dvs. att vara medveten om den verkliga källan till vår överlevnad, och det djupare syftet med att äta.
En välsignelse läses före och efter måltiden och händerna tvättas ritu-ellt innan brödet delas. Mat tillmäts lämplig vördnad, och det sägs att "ens bord skall likna altaret i Templet", för även att äta är ett sätt att tjäna G‑d.
"Alla dina gärningar må du göra för Himmelens skull" i Fädernas tänkespråk. Juden tjänar inte G‑d bara genom Torastudier, böner och iak-ttagandet av mitzvot, utan genom varje handling, även den till synes vardagliga handlingen att äta.
Det finns 
tillfällen då själva ätandet är en mitzva, att äta matza på Pesach till exempel. Men också i andra fall så äter inte juden bara: Han eller hon äter "för himlens skull", i syfte att använda den energin som fås av maten till att tjäna G‑d. Kabbalisterna lär ut att när vi äter med detta i åtanke "upphöjs" maten och befriar G‑ds gnista i den genom att uppfylla det syfte, till vilken den var skapad.
Att hålla kosher är en mitzva, ett G‑domligt påbud och en "koppling". Vi äter kosher eftersom G‑d befallde oss att göra detta, och genom att uppfylla det G‑domliga påbud kommer vi närmare G‑d.
Våra lärde påpekar dessutom andra fördelar med kosherlagarna: hälsofördelarna, den humana behandlingen av djuren, den förenande effekten de har på ett skingrat folk, och dess roll som skydd mot assimilation. Nachmanides, en stor skriftlärd och kabbalist från 1100-talet, påpekar att "fåglarna och många av däggdjuren som är förbjudna i Tora är rovdjur, och de djur som är tillåtna är det inte;
Vi har blivit tillsagda att inte äta dessa djur eftersom vi inte vill få i oss dessa egenskaper". Kashrut kan följaktligen ses som "andlig näring": precis som det finns mat som är bra för kroppen och mat som är skadlig, finns det mat som när den judiska själen och mat som har motsatt effekt. Inget av ovanstående är anledningar eller skäl till att vi skall hålla kosherlagarna. Det är snarare det omvända som stämmer: Eftersom det är ett påbud från Skaparen av våra kroppar och våra själar är kosher ett sätt att leva, som uppenbarligen gynnar båda två.
Klicka här för "THE KOSHER WIZARD", på engelska!