MATOT
Har du någonsin lovat något som du inte kunde hålla? I denna parasha så får vi lära oss att vara mycket försiktiga med att lova saker så att vi inte bryter ett löfte av misstag. Istället för att säga, ”jag lovar” så kan man säga ”jag hoppas att jag kan”.
I förra veckan läste vi om Pinchas och hur han dödade Zimri och kvinnan från Midjan för att de försökte att gifta sig mot G‑ds vilja. Nu säger G‑d att de måste starta ett krig mot Midjaniterna för att de försökt att vilseleda judarna till att synda och be till avgudar. Moshe väljer 1000 män från varje stam som ska bli soldater, och så väljer han Pinchas till att bli en av arméns ledare. När Midjaniterna ser den judiska armén komma emot dem så skrattar de bara, och säger, ”Den judiska armén är så liten, vi kommer garanterat att vinna över dem”! Men med G‑ds hjälp så vinner judarna över Midjaniterna utan att ens förlora en enda soldat.
Efter kriget kommer två av stammarna, Reuven och Gad, fram till Moshe för att be om något. De frågar Moshe om de kunde slå sig ner på östra sidan av Jordan floden istället för att ta sig över floden och bo i landet Israel. Varför ville de inte bo i Israel tillsammans med resten av sitt folk? Jo, för att dessa två stammar ägde väldigt mycket boskap. De hade märkt att landet på östra sidan av Jordan floden var mycket bördig och det skulle ju vara bra för deras boskap. De visste också att Moshe inte skulle bli begraven i Israel, men utanför, och de ville vara nära hans grav.
Först blir Moshe väldigt arg över deras förslag. ”Så ni ska stanna här, och ha det tryggt och bra, medan era bröder får gå ut i krig för att erövra Landet Israel?” sa han. Men när de två stammarna har förklarat varför de vill bo på östra sidan, och att de gladeligen ändå vill hjälpa sitt folk i krig, så går Moshe med på deras förslag. Halva Menashe stammen slår sig också ner på samma område som Reuven och Gad.