ÑBehaalotchaÒ
Denna parasha börjar med att Aharon får instruktioner för hur han ska tända menoran i Mishkan. Menoran hade sju armar och var tillverkad ur en och samma stycke guld. Den var utformad som den blivit beskriven av G‑d till Moshe.
Sedan får vi lära oss om hur Moshe inviger leviterna till sin tjänst i Mishkan. Varje man som tillhörde stammen Levi och var mellan 20 och 50 år gammal, tjänstgjorde i Mishkan genom att hjälpa prästerna (kohanim) med deras arbete.
Behaalotecha
Vad vi läser om nu är judarnas första år i öknen efter det att de kommit ut ur Egypten. Så när det första året var till ända, så måste judarna förbereda sig för sin första Pesach. Det viktigaste med att fira Pesach var att komma med ett offer till Mishkan som kallades för Korban Pesach. Så i denna parasha så säger G‑d till judarna att de måste förbereda och komma med offergåvan. Men en del av folket var orena (tameh) för de hade kommit i kontakt med något som var dött. Så de fick inte komma med sin offergåva.
Men istället för att säga, ”Det var ju tråkigt, nu får jag vänta tills nästa år”, så blev de jätte ledsna. De gick till Moshe och sa: ”Varför ska vi gå miste om en mitzvah? Vi vill också komma med en Korban Pesach!” Så Moshe frågar G‑d vad de ska göra, och tro det eller ej, G‑d bestämmer sig för att de ska få en andra chans. Exakt en månad efter Pesach så kommer Pesach Sheni (”den andra Pesach”), då de som inte kunde komma med en Korban Pesach i rätt tid, får en chans att göra det då. Det här är en mycket viktig berättelse då den lär oss att det är aldrig försent att göra det rätta och att vi alltid får en chans till.
Sedan får vi läsa lite om hur judarna vilade och campade i öknen. Det fanns en molnsky över Mishkan som representerade G‑ds närvaro. Närhelst molnskyn låg över Mishkan så stannade man och slog läger där. När molnskyn lyfte på sig så packade man ihop och lämnade lägret och reste tills molnet lade sig över Mishkan igen.
G‑d sade till Moshe att han skulle göra två silvertrumpeter. Man blåste i dem på olika sätt beroende på olika händelser: när Moshe ville tala med stammarnas ledare, när det var dags att resa, när Moshe ville samla hela folket, när det var dags för krig, och när man skulle komma med offergåvor på olika helgdagar.
Varje natt så regnade det ner manna över lägret, och varje morgon så samlade folket ihop det och åt det. Men nu, efter ett helt år i öknen så var folket trötta på att äta manna, och började klaga. De ville äta kött istället. G‑d lovade att ge dem det, och nästa dag var lägret fullt av vaktlar (en fågel) och nu hade de mer än nog kött att äta.
G‑d befaller Moshe att utse 70 män som skulle hjälpa Moshe i hans arbete. Han gör det och alla dessa män får lite av Moshes ”ande” i sig.
Miriam säger något elakt om Moshe och får tzaraat (kommer ni ihåg det från Parashat Tazria?). Hon var tvungen att stanna utanför lägret i sju dagar, och folket reser ingenstans tills Miriam är helt frisk igen.